Hejsan...
Det ligger till så här att saker och ting har kommit ifatt mig nu. Mammas död,varit gravid, fått barn,slutat röka m,m.
Jag har förmodligen fått en amningspsycos. Jag hade ju en massa mat och Kim fick äta närhelst han ville.
Men nu har jag fått sluta med amningen pga tabletter som jag har börjat äta.
Så nu är det inte bara jag som är uppbunden till att mata.
Nu kan jag få lite avlastning.
Från och med nu så måste jag lära mig att jag inte är någon super kvinna,som ska klara av allt som kommer i min väg..
Utan man kommer få lägga till ett ord i sitt ordförråd. Nämnligen att be om hjälp.
Kramar från oss till er.......
Åh, så härligt att du är tillbaka igen! Har saknat dig massor :-)
Nu måste du vara rädd om dig och be om och ta emot hjälp. Superkvinnor är kvinnor som vårdar och tar hand om sig själva och inser sina begränsningar, tycker jag.
Var rädda om er och hälsa till Jasmin och Kim.
Stora kramar messan
Kära vännen,
Jag trodde väl nästan att det kunde vara något sådant..Du har väl knappast haft det lätt med allt du haft omkring dig. Och det stöd du inte haft i Kims pappa.
Du har varit saknad. Du får ta hand om dig nu och säkert finns väl din pappa till hands, kanske andra också? Ta emot all den hjälp som står till buds, ingen av oss är Superwoman, även om vi gör vårt bästa att övertyga oss det.
Sköt om dig och familjen och massor med kramar till er alla!
Åh vad skönt att höra av dig igen gumman! Jag har varit orolig och saknat dig, konstigt att man kan känna så till någon man inte träffat irl :-)
En hemlis, det finns inga superkvinnor, vi är vanliga människor som måste lära oss att be om hjälp! Och rensa bland energitjuvar, och tillåta oss bli trötta och ledsna.
Skönt att du har fått hjälp och att du har din pappa. Jag hoppas att du har fler runt dig som ställer upp nu när du behöver det.
Ta det lugnt nu, våga be om hjälp, väggen är hård och du är mjuk.
Kramar i massor till dig och din familj
Kraaaaaamar tillbaka
Roligt att du är tillbaka! Varit tomt utan dej.. Blev lite orolig i början när du försvann men bra att jasmin skrev ett litet inlägg.
Hoppas allt blir bra igen! Det är lätt att tänka att man kan allt själv och säga ja till allt men tyvärr är man inte så tuff:S Tur att din pappa och jasmin hjälper till! Ha det bra! kram
Kul att du är tillbaka! Men usch å fy!! Hoppas du känner dig bättre! Ja att be om hjälp kan vara extremt svårt för vissa. Jag är en av dom!! Men som du säger det kommer ifatt en när man ska vara en superkvinna!! Jag har själv fått lära mig det den hårda vägen men mår mycket bättre idag. Jag kan fortfarande ha svårt att be om hjälp men jag har ett helt annat tänk idag istället. Det är synd bara att något rejält måste inträffa för att man ska förstå att man inte kan leva på som man gör...
Skickar stora stora bamsekramar och hoppas att du snart mår bättre!
kram kram
Men vad skönt med ett livstecken..usch vad orolig jag blev..men jasmin sa att hon hade hälsat till dig! Nej, man klarar inte allt..det är bara att inse! Hur gärna man än vill, o hur mycket man än försöker..så måste man också hinna ANDAS. Jag har många gånger tänkt hur sjutton du klarar det..på EGEN hand!!Men du är fantastisk!!Och har fantastiska människor runt dig som din fina dotter o din pappa..!!Du är snart på G igen..!! All omtanke till dig! Om du känner att det närmar sig igen, så tveka inte att höra av dig.Jag finns här! Och lyssnar, och delar gärna med mig av erfarenheter..stor varm kram o all omtanke till dig.Tina
kikar in.
Kram.
Vad skönt att höra från dig igen. Har varit orolig för dig. Hade lite på känn att det var nåt liknande som inträffat. Försök verkligen att ta hand om dig själv nu och sluta upp med att ställa så höga krav på dig själv. Du duger mer än väl precis så som du är. Tänk på att äta ordentligt och promenera - bra sätt för återhämtning när man mår som jag antar att du gör nu. Vilken fin familj du har och Jasmin som är så rar och förstår att vi blivit oroliga för dig. Vilken klippa till dotter och pappa du har. Tack för den fina utmärkelsen och du får givetvis en likadan av mig... det vet du.
Kramar och styrketankar till dig.
Men oj, raring. Vad jobbigt, men skönt att du fått hjälp och nu kanske också ber om hjälp hur svårt det än är.
Att be om hjälp är att vara stark. =)
Hoppas du mår bättre och tar hand om dig.
Skönt att se att du är tillbaka.
kram
vet vad du menar, men be om hjälp är inte lätt. men skönt ändå att du känner att det börjar gå åt rätt håll å att du får det stöd som du behöver! ja hoppas du mår bättre snart å kommer igång med bloggandet om du känner att der är rolit etc!! hoppas få höra från dig igen! kram
Skönt att få höra av dig, jag blev evrkligen orolig av vad som kunnat hänt dig:-(
Jag fick lära mig då jag sprang rakt in i väggen av min psykolog att den största styrkan man kan visa sin omgivning är att våga be om hjälp.. Så ta nu chansen då du slutat amma att få egentid och gör något bara för dig själv:-)
Många kramar från mig:-)
Hej!
Krya på dig!
Det kan vara svårt att lära sig be om hjälp i början, men det går.
Vi är alla superkvinnor, precis som vi är utan att behöva slå knut på oss själva.
Massor av kramar!!!
